När Bertil Vallien nu är tillbaka på Galleri Glas med sin andra utställning, i samarbete med Kosta Boda, tar han ännu ett spännande kliv in i glasets mest dunkla universum. Bertils förmåga att använda sig av glasmassan inte bara som form, utan även som material, har givit honom en unik ställning i konstvärlden. Med sommarens utställning Corset knyter han starka band med den tidiga surrealismen. Stränga svarta glaskroppar, nästan ogenomträngliga för ögat, som kan föra tankarna till fransyskan Claude Cahuns svartvita fotografier från tidigt 1900-tal, men också till Frida Kahlo och hennes berömda korsettmålningar. Det finns en smärta eller våldsamhet i flera av skulpturerna som inte minst kommer fram i Bertil Valliens lek med materialen. Förutom glaset, träpinnar, metallbitar, läder – sådant som vi faktiskt också kan känna igen från 1700-talets mycket avancerade kvinnliga korsetter.
Till utställning har Bertil också skapat en över två meter lång båt vars berättelse tar sin början i historien/myten om Flickan i Seine. Sann eller påhittad, oräkneliga konstnärer, Man Ray, Camus, Nabokov m fl, har precis som Bertil inspirerats av denna okända ”drunknade Mona Lisa” (Albert Camus). För oss som följt Bertil Valliens långa aldrig avstannande resa med farkoster och mänskliga figurer är denna nya utställning ännu ett bevis på glasmassans unika förmåga att bli ett slags tidskapsel och historisk äventyrlighet, fängslande genom sin gåtfulla skönhet.
Under sin sextioåriga karriär har Bertil Vallien (född 1938) främst gjort sig känd med sin säregna stil bland världens glasälskare. Mest känd är han för sina världsberömda sandgjutna skulpturer – glasfarkoster, båtar och huvuden.
Genom årens lopp har Bertil Vallien vunnit en rad utmärkelser och priser över hela världen, bl. a. Artist of the Future och Kungliga Vetenskapsakademiens medalj för sin insats som formgivare. 2020 blev han tilldelad Lifetime Visionary Award från Glass Art Society – ett av det finaste och mest prestigefulla pris en glaskonstnär kan få.
