Jag tänker att de material och de tekniker man väljer, ibland kan ge ledtrådar om ens personlighet. Om du som bildkonstnär väljer akryl framför olja, kan betyda att det finns en otålighet. Att det som ska berättas måste ut där och då och inte kan vänta på att lager efter lager ska torka. Kanske avslöjar det att du besitter lite ”couldn’t care less”-attityd jämfört mot oljemålaren som genom konsten vill åt odödligheten.
I Sigges akrylmålningar ser jag ingen attityd eller behov av positionering. Vare sig i samtalen vi haft eller i han det skapar. Oförstörd äntrar han världen med att ta vara på varje minut och göra det bästa han kan, av det roligaste han vet. Jag tror Sigge bara ser möjligheter där andra ser begränsningar. Jag säger det med avund som själv fostrats in i ett hårt, snävt konstnärskap där man kan göra nittionio fel och ett rätt. Konstvärlden säger sig vilja bryta normer och strukturer — men skapar idag ännu hårdare normer och strukturer, bara i en annan form. Sigges förälskelse i måleriet är bortom detta. ”Jag har inte fått en manual”, säger han om sin väg till sitt konstnärskap. ”Det är mer hjärta än hjärna och som att lägga ett pussel.”
Margot Barolo
Se Artist Talk med Sigfrid Billgren och Elin Forsberg här:
