Charlotte Fröling söker ofta inspiration till sina motiv i konsthistorien och har i sina fotografier nästan ett måleriskt anslag. Med utgångspunkt från ett motiv arbetar hon i serier där hon under många månader samlar in material, besöker olika platser, skapar kompositioner och studerar ljus- och väderförhållanden. Det är inte motivet i sig som är det primära utan det är formen, kompositionen och framför allt ljuset som hon hela tiden söker och återkommer till. Under åren har innehållet i bilderna reducerats och motiven har abstraherats. Relationen mellan ljus och mörker framträder alltmer.
Svanen är ett återkommande motiv i konsthistorien och har tolkats på många olika sätt. I den grekiska mytologin förvandlar sig guden Zeus till en svan när han får erotiska begär till drottning Leda. Den franske 1700-tals konstnären François Boucher återkom i sina målningar flera gånger till denna dramatiska scen där svanen symboliserade såväl eggande lust som hotfull varelse. I ett av René Magrittes mest kända verk, L’art de la conversation, har han i en nattlig scen målat två svanar som symboliserar den eviga och allestädes närvarande kärleken.
Svanen är en också symbol för det översinnliga i många mytologier och religioner. Inom till exempel hinduismen är svanen guden Brahmas färdmedel och symboliserar själen. Även för den teosofiskt orienterade Hilma af Klint var svanen ett centralt tema. Under andliga seanser och spiritistiska sammankomster tillkom 1906 – 1915 Målningarna till templet, en svit som omfattar 193 målningar i olika serier och grupper, där ordet tempel snarare kan ses som en metafor för andlig utveckling. De sista målningarna var motiv med svanar där hon i olika grader av abstraktion undersökte polariteten genom en svart och en vit svan som strävar efter enhet.
En kall januarimogon för några år sedan promenerade Charlotte genom ett vintrigt Stockholm och såg ett par vita svanar i det mörka vattnet. Detta blev upprinnelsen till serien Swans – Visions of light and darkness. Under en lång period studerade hon dessa svanar ingående och fotograferade dem regelbundet. Hennes bild av svanen som en vacker och kärleksfull fågel som troget lever i tvåsamhet förändrades under resans gång. Svanen visade sig vara betydligt mer komplex än så. Det stämmer att svanar har en partner livet ut men endast om det resulterar i ungar. Om så inte sker, överger de varandra för att söka nya partners. Själva kärleksakten är till en början en vacker och följsam dans tills hanen i parningsögonblicket trycker ner honan under vattnet. I övrigt är paret mycket jämställt när det gäller att ta hand om ungarna och båda delar på ansvaret att ruva och att, ofta våldsamt och aggressivt, försvara reviret mot inkräktare.
I serien Swans – Visions of light and darkness kan svanarnas beteende ses även i ett allmänmänskligt perspektiv. Ljus kontra mörker, gemenskap kontra ensamhet – även när svanarna är tillsammans är de ensamma, inneslutna i sig själva, det skyddslösa kontra det starka. Förutom det dramatiskt visuella där de ljusa formerna tydligt framträder mot mörkare partier, förmedlar dessa bilder ett existentiellt djup om livets skörhet.
Lena Ryden, Bukowskis
