Anders Wenngrens foton ger gensvar i hans gouachemålningar med fasta färgplan och enkla strukturer. När foto och målning sätts samman sida vid sida bildas en abstrakt och dramatisk omskrivning av motivet. Resultatet blir till diptyker med fotografi till vänster och gouache till höger, en dialog mellan ikoner med egenartade ekon i den nya dubbla bilden. Gränslinjen mellan foto och målning blir en plats för utbyte där in- och utsida löses upp och betraktaren ges tillgång till en mer svepande blick.
Skildringen av listverk, arkitektonisk ornamentik och detaljer är ofta en slags lek mellan del och helhet och målningen som abstraktion är snarare ett sökande efter övergripande strukturer än en reducering eller förenkling. Wenngren angriper detta med sina egna medel, särskilt i fotona som ofta är närbilder, synbarligen tillfälliga, och sen beskurna till den grad att det känns som om de ville spränga ramen. Det blir till en dynamisk spänning där balansen och harmonin i bilden hålls spänd som i en båge med sikte på ett avlägset mål.
Samspelet mellan målning och foto blir en dialog, där man går från en enkel, till en dubbel, till en trippel upplevelse. På så sätt skapas grupperingar och konstellationer som tolkar och kommenterar varandra.
Man känner handen av en arkitekt som aldrig glömt vad han lärt. Vi lär oss att se och njuta av hur det känns att vara hemma i världen och i lekens frihet.
patrick-healy.com
