Mattias Stenberg (född 1975) är känd som formgivaren som från början är utbildad som ingenjör, forskare och arkitekt. Även om Mattias började arbeta med glas på allvar först sedan han hade anlitats av Orrefors Kosta Boda 2013 så var materialet en gammal kärlek för honom — en barndomskärlek. Mattias var bara åtta år gammal när han förfördes av glasets skönhet och magi vid ett besök med sin familj i det småländska glasriket.
På bruket i Kosta började Mattias Stenberg genast att experimentera med serien Septum, i vilken två blåsta glaskroppar smälts samman — en utveckling av den så kallade Incalmo-teknik som den finländske mästerformgivaren Tapio Wirkkala, en ”husgud” för Mattias Stenberg, arbetade med för Venini, bland annat i den klassiska sextiotalsserien Bolle. Till en början arbetade Mattias med funktionsglas i limiterade serier. Med tiden började han experimentera alltmer med skulpturala objekt befriade från funktionen.
”När jag har arbetat med andra material har jag aldrig haft något behov av att kalla mig konstnär men med glaset hittade jag mitt material”, säger Stenberg. ”Här kände jag plötsligt friheten att ge mig ut i ett konstnärligt uttryck som är mer än bara estetik. Jag kände mig direkt hemma i glaset och visste att jag alltid kommer att arbeta med det hädanefter”.
Bakgrunden som ingenjör och arkitekt kan på ett intressant sätt avläsas i Mattias Stenbergs glaskonst. Hans skulpturer och paneler har en stark arkitektonisk, ”monumental” kvalitet och är originella i att de kombinerar blåst och gjutet glas med de arkitektoniska materialen sten och rostfritt stål i kontraster och harmonier som bygger på precision.
”Jag tror att det för mig som ingenjör är naturligt att sätta materialet främst, förklarar Mattias Stenberg.”För mig är formen alltid underordnad. Jag tycker att jag bättre kan sjunga glasets lov om jag får rama in det med andra material — men alltid med en tydlig hierarki där glaset är stjärnan. Jag tycker också att det är intressant att arbeta med en sådan precision — att kombinera blåst glas med material som sten och stål där vi kan styra mått på tiondels millimeter. Att bemästra kombinationen av det precisa stålet och stenen och det temperamentsfyllda glaset gör oss unika inom glaskonsten. Det kräver även mycket arbete i sliperiet vilket är litet ovanligt då vi i Sverige traditionellt har vår styrka i det varma glaset.
En sådan programförklaring för tankarna till en tidig avantgardistisk modern konströrelse som konstruktivismen. Abstrakta och ”arkitektoniska” minimalistiska konstnärer som Donald Judd, Ellsworh Kelly och Mark Rothko finns också med bland Stenbergs referenser, liksom formgivare som ovan nämnde Wirkkala, Finn Juhl och inte minst glaskonstnären Carlo Scarpa — och, kanske överraskande för honom själv, den italienska designgruppen Memphis och deras färgexplosion på åttiotalet.
Utöver alla dessa namn finns även en annan tydlig inspirationskälla hos Mattias Stenberg — en kärlek som väcktes ännu tidigare än glaset och som han delar med Tapio Wirkkala: naturen naturligtvis.
”Jag är ju norrlänning, uppväxt i Umeå med släkten från Arvidsjaur — folk som fiskar, plockar hjortron och jagar älg”, berättar Mattias. ”Jag har bott länge i Stockholm nu men även om man kan ta norrlänningen till staden så kan man inte ta norrlänningen ur pojken. En sådan bild som brandgul lava mot en grå klippa sitter djupt. Jag brukar säga att jag är Sarek möter Moroso — att jag finns i det korset.”