Med ett fyrtioårigt yrkesliv bakom sig som stilfull och hyllad fotograf av modets stora giganter har Pelle Bergström (f. 1956) växlat spår. Initialt, 2022, tog han plats i konstens rum med geometriska studier i utställningen Blockografi, en stram och lekfull historia kring färger och formers relationer. Nu är han åter aktuell på Galleri Glas och denna gång är insatsen högre, mer personlig, då Bergström varsamt flätat sig ned i det förflutna.
På ytan är allt ganska enkelt. Bergström har sammanfört olikformat och bemålat trä, såsom lister och faner, i rytmiska mönster. Dessa spröda objekt läggs på bord och fotograferas mot vit botten. Resultatet blir överraskande!
Plötsligt uppstår kroppsliga byggen. Rustningar i grått, vitt och svart tar plats i bildrummet. Förvandlingen blir möjlig då verken fylls med ljus och mörker, med materialitet och volym. Bildrum öppnas och sluts och talar om livets predikament. Om minnen.
I grunden finns ett fotografiskt hantverk av högsta klass som i konstens värld äger släktskap med minimalister som Agnes Martin och Robert Ryman. Det handlar om strukturer som stillsamt får liv. Det handlar om att sammanfoga det spröda till en sammanhängande vemodig helhet. I glipan mellan ett medvetet imperfekt och levande listverk och ett noggrant fotografiskt hantverk uppstår det livgivande missljudet.
Spåren i verken leder oss till Pelle Bergströms rötter i Skåne och en uppväxt skolad i minimalismens estetik. I hemmet härskade det avskalade – noggrannhetens lov. Spåren för oss också till en ung Pelle ensam på stranden under barndomens promenader i Barsebäck. Ur havet: saltat trä, strandfynd, vindpinade lämningar, ryssjor och gistna korgar. I detta en känsla av utsatthet och utanförskap.
Uppenbarligen är fotografi för Pelle numera eftertänksamhetens konst. I detta framträder ett slags naket postulat, ett ”här är jag”, som är på spaning efter själva kärnan av en personlighet, efter ett ursprung och ett nuläge. Det är vackert, det är känsligt och modigt. Dessa verk kan bara vara utförda av en försynt sökande människa i en synnerligen ond värld.
Mårten Castenfors
