Ann Wåhlström, är född 1957 i Stockholm. Hon är en framstående glaskonstnär. Efter en keramikkurs på Malmstens Capellagården och studier vid Glasskolan i Orrefors, fortsatte hon sin utbildning i USA. Wåhlström etablerade sig internationellt med sin första separatutställning i New York 1985 och blev en del av Kosta Bodas formgivargrupp. Efter 2005 blev Wåhlström en fri formgivare och konstnär, skapande för välkända varumärken som Svenskt Tenn och Design House Stockholm. Med en unik stil och teknisk skicklighet har hennes verk vunnit internationell uppskattning och presenterats i flera soloutställningar världen över. 2019 tog Wåhlström emot Prins Eugen-medaljen. Ann Wåhlström finns representerad på museer både i Sverige och internationellt.
1981 var Wåhlström specialelev på Konstfack med Paula Bartron och Bertil Vallien som lärare. Tillbaka i USA och i New York bestämde sig Ann Wåhlström för att bli ambulerande glasblåsare. Det fanns möjlighet att hyra in sig i New York Experimental Glass Workshop, NYEGW.
I ett engagerat projekt 1995 lät Kosta Boda sina formgivare bjuda in varsin gästkonstnär att göra egna verk och gemensamt skapa ett samtal om form och material. Ann Wåhlström bjöd in konstnären och illustratören Mats Gustafson som också hade varit hennes New York-vän och inspiratör. Samarbetet presenterades i utställningen Eight visitors – Sixteen friends. Arbetsparet Gustafson/Wåhlström, som båda arbetade med klart och violett glas, fick stor uppmärksamhet för sina organiska och strama former som så självklart intog rummen med en egen styrka.
1999 på Smålands Glasmuseum i Växjö manifesterades utställningen ”Cyklon”, gestaltad av Tom Hedqvist, som också tidigare utformat Wåhlströms presentationer. Temat var rörelse och spiraler, inte minst i betydelsen att båda fenomenen funnits med som erfarenheter under en svår tid i Wåhlströms liv. Utställningen blev Ann Wåhlströms andra stora genombrott – särskilt de genialt tunt blåsta Soapbubbles.
En av utställningsbesökarna var regissören Pia Forsgren, som fascinerades av kombinationen sprödhet och storslagenhet i formerna. Hon hade sedan länge haft planen att sätta upp ”Different Trains” av den amerikanske kompositören Steve Reich tillsammans med Fläskkvartetten på Judiska teatern i Stockholm. Wåhlströms fick av Forsgren uppdraget att presentera en scenografisk glasinstallation. Sedan 2017 visas sedan en del av installationen i eget rum i det nyetablerade Scenkonstmuseet i Stockholm.
Wåhlström har också återvänt till mästaren Dale Chihulys hemort och fortsatt att arbeta med eget unikt studioglas i hyttan på Museum of Glass, Tacoma, USA. Friheten har fått henne att finslipa sin egen modernism till nya styrkor, stora cylindrar och droppformer med fräckt nonchalanta, grafiska mönster. Debuten hos Galleri Glas 2017, med ”Stones and Vessels”, blev inledningen på ett nytt kapitel i Ann Wåhlströms konstnärskap. I utställningen bjöd Wåhlström in till de mest skiftande associationer med en helt ny glaskollektion, bestående av 36 stenar och dropp- eller cylinderformade kärl.
De senaste 20 åren har Ann Wåhlström återkommande arbetat i amerikanska glashyttor i Seattle och Tacoma, senast i den som är en del av berömda Museum of Glass, Tacoma. En mytomspunnen hytta inspirerad av glaskonstens ledande konstnär Dale Chihuly. Där finns ett glasblåsarteam som för vidare och har utvecklat hundraåriga venetianska tekniker.
En av teknikerna kallas Murrini uppkallad efter Murano, den lilla ön i lagunen utanför Venedig där man i århundranden utvecklat glaskonsten. Glasblåsarna Ben Cobb, Gabe Feenan och Sara Gilbert, som Ann Wåhlström samarbetat med sedan 2005, har alla nyckelroller. Ensemblen har nu också utökats med Courtney Branam och Darin Denison.
Tillsammans är de ett jämspelt lag. Den intensiva arbetsperioden är minutiöst förberedd genom tankar, skissande och framställning av ”ämnen” – små kompakta glasbitar som innehåller uträknade embryon till mönster och färger. Glasbitar som i sin slutliga, blåsta form är förutsättningen för att framkalla sammansättning av textur.
Rörelser, cykloner, spiraler har varit ett tema i Ann Wåhlströms glaskonst, alla inneslutna i strikta rum; cylindrar och droppar. Hennes konsekventa uttryck följer en linje sedan de första debututställningarna i början av 1980-talet, i New York och i Stockholm. Själv beskriver hon det som en pågående ”evig lek med grundformer”. Hennes glaskonst har i hög grad egna dimensioner, samtidigt som den utvidgar världar.
2019 tog Ann Wåhlström emot den prestigefulla Prins Eugen-medaljen ur Kung Carl XVI Gustafs hand på Kungliga Slottet i Stockholm.
Priset instiftades 1945 av Kung Gustaf V för att hedra sin bror Prins Eugen — känd som ”Målarprinsen” — på dennes 80-årsdag, belönar framstående konstnärlig gärning inom bildkonst, konsthantverk och arkitektur. Bland de konstnärer och kreatörer från Sverige och övriga nordiska länder som har belönats genom åren finns en lång rad historiska namn — Isaac Grünewald, Carl Milles, Sven Erixon, Carl Eldh, Ivar Tengbom, Sigurd Lewerentz, Alvar Aalto, Sigvard Benadotte, Tapio Wirkkala och Torun Bülow-Hübe, för att bara nämna några få. Bland de få glaskonstnärer som tidigare har fått medaljen kan nämnas Edvard Hald (belönad premiäråret 1945), Ingegerd Råman (1998) och Erika Lagerbielke (2010).
