Maria Halls ateljé ligger i en hemlig trädgård, på Söders höjder, dit bara några få idag har tillträde. I trädgården byggdes år 1906 ett ateljéhus ritat av stadshusarkitekten Ragnar Östberg och skulptören Christian Eriksson, känd för bland annat relieferna på Dramatens fasad. Ateljéhuset innehåller fyra ateljéer varav den största är den skulpturateljé i vilken Christian själv verkade under många år. Maria Hall har sedan år 2017 en av de vackra ateljéerna.
Staffan Bengtsson intervjuar Maria Hall i hennes ateljé Södermalm, en dag i sena april. Fotograf: Kristian Pohl.
Staffan: Ok, då börjar vi. Om jag säger FÄRG?
Maria: Jag är nog rädd för färg! Därför kan jag bara använda färg som jag känner något slags affinitet* till.
S: Är det alltid samma färg?
M: Nej, men det går i långa skov. Så just nu har jag rosa-skovet. Det syns väl?
S: Beröring?
M: Det är väl det viktigaste? Ja, det är det.
S: Tid?
M: Tid är ju fantastiskt! Konstigt, märkligt, magiskt.
S: Om jag säger penslar?
M: Ja. SMÅ penslar är bäst. Ju mindre penslar desto bättre.
S: Har du arbetat dig nedåt i storlekarna eller har det alltid varit dessa klena?
M: Jag har absolut jobbat mig nedåt. Det har med tid att göra. När jag målar med de här väldigt tunna penslarna så tar det enormt lång tid. Jag är inte en konstnär som kan vara sådär härlig och DANSA fram något. Jag måste GNETA.
S: Då har du bra syn, gissar jag?
M: (Skratt) Nej, men jag har jättestarka kontaktlinser! –7 eller mer. Jag är nästan blind alltså.
S: Växtlighet?
M: Det är livet och döden och uppståndelsen.
S: Mark Rothko?
M: Oh, jag älskar Rothko. Alla älskar väl förresten Rothko? Han har alltid varit den störste. Det handlar bara om hur färgerna möts i hans målningar. Det är det som är själva grejen. Det spelar ingen roll vilka färger han jobbar med. Möten!
S: En annan kollega: Carl Fredrik Hill?
M: Han är min bästa vän. Alltid.
S: Ateljé?
M: Det är mitt hem. Mitt riktiga hem.
S: Om jag nämner en nära vän till dig, Eva Runefelt?
M: Det är hon som kanske på ett alldeles speciellt eget sätt har gett ord till min bildvärld. Som går utöver mina egna ord. Hon skriver inte bara det jag berättar, hon hittar alltid en annan ingång. Det är vackert. Jag har gjort hennes fyra senaste bokomslag.
S: Då säger jag, till sist, Market Art fair?
M: Det är kul! Inte minst för att jag har en speciell relation till Liljevalchs, som du vet (Marias man Mårten Castenfors chefade där i oräkneliga år). Men jag har faktiskt aldrig ställt ut där. Därför ska det bli roligt att äntligen få hänga upp något på väggarna.
S: Då tycker jag vi avslutar med ett citat signerat Runefelt. Det är hämtat från er bok Hortensis från 2007.
”I Maria Halls skapande finns en strukturdrift och då menar jag inte viljan att symmetrisera upplevelse och värld utan att öppna och registrera själva växandets flöde. I det till synes stillsamma och avskalade finns en extas. Att med strängt stram noggrannhet leta efter och finna hisning, överraskning i det till det yttre monotona; att med upprepningen som metod transformera sinnet, också hos betraktaren.”
*Affinitet enligt Wkipedia: från latinska affinitas, beteckning för interaktioner mellan grundämnen eller kemiska föreningar, från den "dragningskraft" som gör att dessa reagerar med varandra, det vill säga bildar andra föreningar. Begreppet används och har använts i flera olika betydelser, men syftar oftast på specifika interaktioner, det vill säga att föreningar har starkare interaktioner med vissa föreningar än andra.
