Det som är utan gräns. Men inte
är oändligt. Som det oändliga
begränsar. Det som är utstrött
och begränsat. Som man kan
hämta bara ur sig själv.
Ann Jäderlund, ur samlingen:
Vad hjälper det en människa om hon
häller rent vatten över sig i alla sina dagar (2009)
Maria Hurtigs konst både håller kvar och släpper, både omfamnar och frigör samtidigt.
I det sobra, serena uttrycket ryms lika mycket klarhet som gåtfullhet. Kärl, som håller på att uppenbara sig eller försvinna i stora dukar. Själens landskap utan en given plats på kartan. Slöjlika påsar som i luften vibrerar enligt en egensinnig koreografi.
Till synes självständiga korresponderar dessa poetiska verk med varandra. Sprungna ur konstnärens inre genljuder de hos en lyhörd betraktare som finner sina egna svar bland färger, former, ljus och rörelser.
Joanna Persman
