Det urgamla materialet
Jag står i formhistoria
Jag går genom ett arkiv av stoff
Det främmande är välbekant här, det upptrampade saknar spår
Jag navigerar i hävd och sedvänja
Vad ska jag uträtta på den här platsen
Hur ska jag lägga en spillra till helheten av spillror
Jag förvaltar en seg och glödande substans
Inte det svala det strävar efter att bli en gång
Och hela traditionens tyngd vilar på mina axlar
Jag ska skaka dem nu, omstöpa mig själv som råvara
Och av det urgamla materialet ska jag föda
en ny skapelse att hänga kring historiens hals
En obekant skepnad, på samma gång krona och svans
Jag ska damma av den gamla myten, blåsa liv i det frusna
Till varje brottstycke ska jag foga ett brottstycke, till varje skärva en skärva
Jag ska återge tyst eller högljutt, bända upp en plats som omfattar
hamra fram ett redskap som ändrar hantverkets förutsättningar
spåra en inre logik, knappt förnimbar men blottlagd
Och av den stumma massan ska jag smida ting som talar
och ur den härdade formen ska något okänt spira
och när jag lagt lager till lager ska nya mönster framträda
och det ädla föremålet ska jag sänka ner i mylla
och det stelnade flödet ska jag åter få att välla
Och när jag vänt hem till det ursprung jag lämnat
iklätt mig den avlagda skruden, antagit dess förmåga
när jag hittat den rätta rundningen, låtit rörelsen koagulera
när jag förädlat det föråldrade, kylts av det heta
när jag flutit i den tröghet munnar kräver
brutits i det prisma ögon fodrar
först då ska jag låta verktygen falla
först då ska jag vila i den vagga
där pånyttfödelse vilar
Athena Farrokhzad
