Laura de Santillana är en konstnär som bor och verkar i Venedig. Under årtiondena är hennes arbete kommit att handla om abstraktion, som ger materialet stor sammanhållning och samtidigt stor frihet. Santillanas verk kännetecknas som att ha en raffinerad, minimalistisk inställning till form och färg. Hennes verk finns representerade i många offentliga och privata samlingar.
Laura de Santillana är uppvuxen med lukten och hettan i ett glasbruk, glasmästare vid lunchbordet på fabriken och gästande konstnärer vid middagsbordet därhemma. Det är inte så förvånande att Lauras konstnärskap präglas av att tänja på vad som är tekniskt möjligt att göra. Glasets landvinningar, om man så vill. Liksom sin pappa utbildade sig Laura först till arkitekt, men när det var dags för praktik gav en god vän till familjen ett råd: ”Lämna Europa och kom till New York, här har vi mycket roligare”. Vännen råkade vara Massimo Vignelli, en legendarisk grafisk formgivare som är känd för att han förkastade alla typsnitt utom fem. Detta var under Vignellis storhetstid, i mitten av 1970-talet, då han skapade New Yorks färgkodade tunnelbanekarta och varumärkesprofiler för American Airlines, Bloomingdales, IBM och Knoll. ”Om jag ska nämna en enda viktig lärare i livet så är det Massimo Vignelli”, konstaterar Laura de Santillana.
Förutom att Laura de Santillana varit bokformgivare och att hennes mest signifikativa verk kallas ”böcker” är hon också en hängiven läsare. Hemmet i industrifastighet på Venedig-ön Guidecca, där hon lever tillsammans med filmregissören och författaren Gianlugi Calderone, är något av ett bibliotek. De delar intresset för litteraturen, och läsningen är en av Laura de Santillanas viktigaste inspirationskällor. Laura arbetade med galleristen Barry Friedman i New York från 1996 till 2011 som ledde till att inflytelserika konstsamlare började köpa verk av Laura de Santillana. Och det i sin tur till att hon finns representerad på museer och i samlingar i hela USA.
I Seattle och i Tjeckien har Laura utfört experiment som handlar om att utmana glasets möjligheter. Hennes ”böcker” är signifikativa för konstnärskapet – handblåsta glas som komprimerats till en relativt platt men ändå fler-skiktad yta. ”Deras ursprung är en sfärisk form, en bubbla, och energin kommer från tillstånden som infinner sig mitt emellan en målning och en skulptur.”