Philip Baldwin, och Monica Guggisberg, räknas till samtida elit bland internationella konstnärer som arbetar med glas.
Efter fytio produktiva år och dussintals uppmärksammade internationella utställningar på museer är de nu på sitt sätt tillbaka i myllan där deras samarbete en gång började. I Sverige. De träffades mitt i det småländska glasriket. Han kom från New York, USA, hon från Bern, Schweiz. Båda hade de 1979 blivit antagna som elever vid glasskolan i Orrefors. Det var där, i granskogarna, som deras yrkesmässiga engagemang och samarbete inleddes.
I monografin Philip Baldwin, Monica Guggisberg, In Search of Clear Lines, av Susanne Frantz och Jean-Luc Olivié, Editions Benteli Berne, finns deras egen beskrivning av arbetsgemenskapen: Vi arbetar i en värld av olika kopplingar. Det är som ett luffarschacksuniversum, i vilket händelser verkar ha en början, en mitt och ett slut, men som i verkligheten händer simultant, som om livet självt är ett hologram, där förfluten, pågående och framtid är sammanblandade. Vare sig man håller med eller inte om denna definition, så är det klart att vi alla ständigt är influerade av händelser och människor. Idéerna virvlar runt oss oavbrutet. Genom åren har vi försökt förstå vad det är vi gör och tillskriva det en mening. Det har visat sig vara svårare än glasblåsningen som är organisk, spontan och som alltid följer sin egen bana.
Styrkan i Baldwin/Guggisbergs kollaboration ligger i respektives olika sätt att angripa kreativa processer och i förmågan att utveckla resultaten gemensamt. Deras tvåsamhet har förädlats till en finslipad kommunikation, en unik förmåga att vara öppen för olika idéer och att gå vidare tillsammans. Monica inleder processen med att göra skisser – många – ritar och målar, tycker om att tänka med en penna eller pensel i handen. Philip beskriver sig själv som mer intuitiv, stimulerad av tekniska utmaningar, att komma fram till hur man gör för att nå det konstnärliga resultatet som de båda eftersträvar. Verken är signerade Baldwin och Guggisberg och för utomstående är det svårt, eller snarare omöjligt, att särskilja avsändarna. Hans eller hennes uttryck. Eventuella oenigheter och ambivalens under arbetsprocessen är dolda, och deras individuella kreativitet sammansmälter i resultatet. Deras gemensamma former uttrycker klarhet och en finslipad enkelhet.