Gunnel Sahlin tillhör de glaskonstnärer som gjort Sverige känt som en av världens mest framstående glasnationer. Hon är född 1954 och är i dag verksam både som konstnär och designer.
”Jag skulle vilja vara en pion” heter Britta Nordströms dokumentärfilm om Gunnel Sahlin. Det är en bra titel, för är det något som i grunden format Sahlins konstnärskap så är det hennes intresse för växtlighet och natur. Redan som tolvåring satt hon ofta på stadsbiblioteket i Umeå och bläddrade i den poetiska bilderboken ”Naturen som formgivare” av Bertel Bager. Förmodligen var det redan där som intresset för växtfamiljer och deras latinska namn föddes.
Efter förberedande studier på Nyckelviksskolan vidareutbildade sig Gunnel på institutionen för textil på Konstfack. Här fick hon utlopp för sin talang för färg och till examensutställningen 1984 utvecklade hon en imponerande tredimensionell formvärld med uppblåsbara plastföremål. Som en av de klarast lysande talangerna fick hon sedan arbete hos Katja of Sweden i USA – en av Sveriges mest erkända designer internationellt någonsin. Här fick hon framför allt utveckla sin textila mönsterdesign.
Uttrycksfulla Marimekko-tyger väckte tidigt Gunnel Sahlins lust till färg. I det Umeå där hon växte upp på 1960-talet var det också nära till hemslöjd och den omsorg som utmärker handgjorda föremål.
Glasbruket Kosta Boda hade fått en ny chef som tyckte att bruket behövde en ungdomligare profil. I New York fann han 1986 Gunnel Sahlin, som han anställde och gav fria händer. Gunnels lekfulla färg- och formglädje bidrog till att varumärket Kosta Boda en helt ny betydelse – hennes frigjorda syn på glasformgivning var så långt från vördnadsfull kristall man kunde komma. 1990 kom hon till glasbruket Åfors, där hon sedan arbetade i 19s år. Inte minst hennes serie med glasfrukter, ”Frutteria”, blev en försäljningssuccé. 1999-2004 verkade Gunnel Sahlin också parallellt som professor på Konstfack, institutionen för keramik och glas.
”Tiden på Kosta Boda var fantastisk. Här fanns det möjlighet och utrymme att testa sig fram och det skapar en dynamik. När man jobbar med glas är det i själva görandet det händer.”
Sedan 2006 har Gunnel Sahlin verkat som konstnär och designer på frilansbasis. Utöver glas har hon till exempel designat bildklädslar, mattor, lampor och porslin. Inte minst för Ikea, Kasthall och Åhléns.
2014 fick hon ett erbjudande från Konsthantverkarna om att göra en glasutställning. Så startade ett nytt kapitel med rottrådar bakåt. Utställningen ”Hortus Poetica” blev inte bara Gunnel Sahlins återkomst till konstglaset efter åtta års frånvaro, den blev också en veritabel succé. I utställningskritiken talades det om ”tjugo glaspjäser som måste räknas till de bästa som gjorts i Sverige under det senaste decenniet.” Spelet mellan former och färger var subtilt och mötena mellan färgerna sublima. 2016 följde sedan en omfattande, retrospektiv utställning som visades först på Västerbottens Museum i den forna hemstaden Umeå: ”Gunnel Sahlin – 30 år som formgivare”. Att Gunnel Sahlins intresse för trädgård och natur växt med åren vittnar titeln på en av hennes senaste utställningar om. ”Botaniska betraktelser” visades 2018 i Flen, som numera är Gunnels hemort. I en gammal skolbyggnad med stor trädgård, några kilometer utanför staden, ägnar hon tid åt såväl konst som odling.
Gunnel Sahlin söker en otämjbar urkraft som hon menar finns både i naturen och i glaset. Och det är den hon vill åt.