Kristin Larsson är glaskonstnär och är född och uppvuxen på den Sörmländska landsbygden. Som 15-åring började hon sommarjobba på Skeppsta Hytta utanför Gnesta, byggnaden var hennes gamla låg- och mellanstadieskola som då nyligen hade köpts upp av glaskonstnären Ebba von Wachenfeldt. Hos Ebba lärde hon sig grunderna i glasblåsning och fastnade totalt för materialet glas.
Därefter har hon studerat på Kosta glasskola samt arbetat som glasblåsare i bland annat Danmark, USA och Österrike. Kristin har en kandidatexamen från Keramik och glasprogrammet på Konstfack samt en masterexamen från masterprogrammet Craft!.
En återkommande metod i hennes praktik är att blanda glas med metaller, ofta koppar, brons eller tenn. På så vis utmanas hantverkstraditionen inom glas, och sammanförandet av material leds till att nya uttryck hittas. Larsson utforskar förhållandet mellan glas och dessa metaller för att se hur materialen kan användas för att forma, omforma och förhöja varandra. Lekfullhet är viktigt för henne och att experimentera och pröva sig fram med materialen är centralt i hennes arbetssätt.
Hon använder sig ofta av ett historiskt perspektiv för att förstå sin egen samtid och inspireras av arkeologiska och naturhistoriska fynd som får oss att reflektera över vår korta existens på jorden och spåren vi lämnar efter oss, samt hur dessa förstås av efterkommande generationer.
Hon är också intresserad av människans besatthet av att leta i marken efter skatter och hur vi gräver oss djupare och djupare efter råvaror till vår oändliga konsumtion. Hennes skulpturer påminner om någonting dom inte är, ting som ser ut som skatter från en annan tid, värld och verklighet som hittats någonstans mitt i sin uppbyggnadsfas eller nedbrytningsprocess.